livetenligtdregan

Tror du kommer gilla denna låt, kompis! Den här är i samma kaliber som "Prayer of the refugee". Denna låt är från Rise against nyaste platta. Tack för i fredags Emma, behövde få komma bort från min lägenhet och ha lite idolmys med dig/er ! :) Så nu kan du, Novis och bebismagen rocka loss till det här :P

En update på min helg kommer senare ikväll. I promise :P Hoppas fler än jag älskar låten.

Citat från Winston Churchill.

Dagen har varit fantastisk bra, fram till efter 15 då jag kände att jag klev in i ett mörker. Det var mörkt ute, när jag kom ut från jobbet. Kolsvart, eftersom det inte finns någon snö på marken. Dessutom kände jag mig lite tungsint. Fast inget som inte lite aerobics kan råda bot på tänkte jag...

Det krävdes bara att tränaren lade till ett nytt steg, som jag inte behärskar så rämnade mitt humör... Blev arg på mig själv för att jag inte fixade det. Gamla tankar som : "Alla andra kan, men inte jag",  dök upp.

Låter skitlöjligt, men med tanke på vilka tankar som fanns i mitt huvud och kombinationen av att "jag fixar inte ens det här" blev det bara för mycket. Kändes som all energi rann ur mig och väl hemma rinner såklart bägaren över.

Visst kanske är lite hård mot mig själv... Men det är inte så lättfixat.

Gick igenom lite jag skrivit tidigare i "min svarta bok". Där stod både glada och ledsna tankar, det hjälpte faktiskt litegrann.

Kanske kan jag piggas upp lite till av "Mammas pojkar" klockan 20.00 på TV4. Bobby gör mig glad! :P
Han är den enda på detta program som verkar vettig. Rak, ärlig, lite hemlighetsfull och ödmjuk.
Någon annan än jag som tittar på det programmet månn tro?

Jag är en riktig flumboll, i naturligt tillstånd. Om man då blandar in lite stress el. om jag helt enkelt har för många bollar i luften, så blir jag riiiiktigt snurrig ;)
Det är som att allt jag gör och ska göra  snurrar inne i min skalle samtidigt. Tillslut gör jag något tokigt. Detta hände idag:

Klockan på Dagcenter gick alldeles för sakta upptäckte jag och Margot, efter att ha bestämt att alla skulle sitta kvar vid bordet till klockan 11.55. (Detta för att undvika att alla blir stressade och hivar i sig lunchmaten, när någon annan springer iväg ut). 
Klockan vi tittade på hänger på väggen i köket. Jag får en snilleblixt och tittar på min mobil och upptäcker att klockan är 12.05, aj då! :P
Så Margot byter batteri i väggklockan och ber mig ställa min mobil, för att kolla så att väggklockan inte tickar för fort eller sakta. Jag ställer alarmet på 13.00.

Personal från en gruppbostad dyker upp ca 12.45 och jag beslutar mig för att följa henne & arbetstagarna på vägen från d.c.

Det jag bör tillägga är att tidigt denna morgon ringde jag till vårdcentralen. Man får då ett klockslag då en ssk ska ringa upp. Detta klockslag var i mitt fall 13.35.. Hehe, allt för mycket siffror för Dregan att hålla koll på i sitt snurriga huvud! :S

När jag går tillsammans med arbetstagare och personal på väg mot gruppbostaden, ringer min mobil. Jag tar upp den, utan att titta på displayen och svarar. Det finns dock ingen i andra änden, när jag ropar "Hallå, hallå?". 
Tio sekunder senare, kommer jag på varför ingen finns i andra änden. Det är alarmet som ringer, inte vårdcentralen! :P Så då slår jag av alarmet och brister i skratt. Hur mår jag eg? :P

När jag kommer tillbaks till Dagcenter, upptäcker jag att det är få arbetstagare kvar, så jag hör efter med min arbetskompis om jag kan flexa ut och går då hem ca 2 timmar tidigare än vanligt. Bra för mig och bra för dem, med tanke på att jag känt mig snurrigare än Snurresprätt :D

 
En vacker bild för att Illustrera hur snurrig jag känner mig inombords :D

Nej, nu ska minsann Dregan städa medan det fortfarande är ljust. Hoppas ni andra är "In a better state of mind" än jag varit idag ;)

Ikväll klockan 21.00 går en ny dokumentär på TV4. Den ska jag se!

Här kan ni läsa mer om vad det handlar om ikväll : Mamma till en mördare

Ha en fortsatt trevlig kväll! :)

Först vill jag passa på att be min lilla vän Jessica om ursäkt! Jag vet att jag är usel på att uppdatera bloggen. Du är ju en av mina trognaste/viktigaste läsare och för din skull ska jag försöka bättra mig! ;)

Min helg var inte alltför innehållsrik. På lördag var jag till mina kära, morfar & morbror och fikade och surrade :) Blir mycket politik snack när man är där.. hehe. Annars hyrde jag en skräck film på kvällen innan och mumsade lite godis, för mig själv. En skräckfilm som inte alls levde upp till förväntningarna. Se inte "My bloody valentine" om ni vill bli rädda !! :P

Idag, måndag har min dag varit bra, förutom min kroniska värk i magen. Hade jätteont från klockan 13-16 och sedan avtog smärtan lite, men uppsvälldheten bestod ett bra tag. Men jag ska inte klaga, för jag har haft dessa problem sedan tonåren och inte gjort något åt det. Har inte tid, råd eller lust att träffa någon störig Stafett-läkare som ändå inte kommer ta mig på allvar. Ska ta rådet jag fick om att minska kaffeintaget, så blir det säkert lite bättre :)

Har även hämtat ut en bok på bibblan av Lotta Thell. Den tredje i serien om missbrukaren Eva, som jobbar som väktare tills de kommer på hennes heroinmissbruk. Hon träffar också sin stora kärlek i polisen Erik, vilket lätt leder till problem. Det är en sann historia som är riktigt spännande! Läste två andra böcker i väntan på att denna tredje del i serien om Eva, dök upp på biblioteket i Dorro. Nu har jag alltså tre böcker att läsa innan den 7/12. Det vill till att de är intressanta! :D

Efter bokhämtningen och en sväng till affären tog jag en snabb promenad, varpå efteråt värmde jag upp min värmekudde för min stackars mage... 

Mitt liv i bilder ikväll :


  Min magkudde är sååå bra! :)

 Alla dessa böcker som jag vill hinna läsa klart. Och SKA läsa klart :)

Denna vecka har hittils varit en ruggig plåga för min stackars mage. Den är stor som på en gravid kvinna i tredje månaden (typ) och gör ont mest hela tiden. Alla brudar som läser, fattar vad jag snackar om :P Man vet ju att det går över, men det är jobbigt ändå.

Ikväll har jag varit på kvällspromenad med min fina vän Sandra. Som jag saknat denna tös och nu är hon äntligen hemma igen :)

När jag kom hem bakade jag hallongömmor och tänkte på farmor. Efter baket när jag såg mina inte så perfekta kakor, tänkte jag på att farmor alltid bakade så goda hallongömmor. De var goda, bruna och såg kanske inte perfekta ut heller men de smakade gudomligt gott. Ville ha dem så, sen grät jag en skvätt. Nu skrattar jag åt mig själv för att jag är så känslosam... Men när saknaden är stor och alla minnen kommer på en och samma gång är det svårt att stå emot tårarna.

Men goda blev "nostalgikakorna" :) Åt tre stycken av dem :P



125 g smör el. margarin
3/4 dl socker
2 dl vetemjöl
1/2 dl potatismjöl
2 tsk vaniljsocker
knappt 1 tsk bakpulver

Fyllning: Fast hallonsylt

Sätt ugn på 200 grader. Rör rumsvarmt fett och socker poröst. Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver och tillsätt det. Rör ihop till en deg. Rulla degen till en längd och skär i 24 bitar. Rulla dem till kulor och lägg dem i småbrödsformar av papper. Gör en fördjupning i varje kaka och lägg i en syltklick.
Grädda i mitten av ugnen 10-12 min.


Nä nu ska jag se True Blood och mysa med tända ljus. Godnatt! :)

Ikväll har jag bakat kesobröd. Och denna andra gång jag gjorde det, blev det riktigt bra. Förra gången blev den kraftigt bränd på undersidan :S

 
Som ni kanske ser fattas det en bit av ena brödet:P Den biten var supergod :)

Förutom att blogga, så kollar jag även på Fotbollsgalan på tv4. Har aldrig haft något särskilt intresse för fotboll, men jag gillar underhållningen med denna gala. Humorn och framförallt musiken - Längar tills Kent ska spela:)

Som sagt så är jag inte särskilt intresserad av fotboll, men jag är intresserad av Zlatan. Haha:) Men det är faktiskt så att han är en fröjd för ögat, både på plan och utanför. Och jag vet att han är upptagen, men titta och dregla får man väl göra ändå? :P 

Ha en fin kväll! :)

Kloka ord från prästen Erlandsson idag. Tyckte det citatet passar in i så mycket i våra liv. Hur ofta har man inte suttit och hört på någon som babblat och efteråt insett att man inte lyssnat alls. Skulle någon be en att återge vad som sagts skulle man inte veta det...Och man kan se sanningen i vitögat och ändå inte tro vad man ser.

Idag började min söndag med en morgonpromenad. Hade eg. tvättid idag klockan 7, men när väckarklockan ringde, tänkte jag: "Varför ska jag stressa upp nu? Kan ju ta det någon annan gång istället".
Så jag sov till 9 istället:P
Efter min promenad käkade jag frukost och begav mig sedan till kyrkan. Har även firat min kära pappa idag på farsdag.

Ikväll har jag även lämnat tillbaks en film jag hyrde igår och läst ut en bok:



Det är nog den sorgligaste, svåraste bok jag någonsin läst. Samtidigt är den skriven med humor och det gör den lättare att uthärda.
Den handlar om en kroniskt otrogen man som får reda på att hans fru och mamman till hans barn, har fått bröstcancer. Denna kvinna som han älskar mer än allt annat, hans själsfrände ska dö. Det är en bok som får mig att omformulera min ståndpunkt kring otrohet. För i detta sammanhang är det ingen som kommer till skada, utan mer som ett sätt för denna man att uthärda allt det tunga i hans liv. 
Under sin frus sjukdomstid, finns han ständigt där för henne och för sin dotter. Han följer med på behandlingar, de åker på semester och han gör sitt yttersta för sin fru i allt hon önskar sig. Samtidigt träffar han andra kvinnor och tillslut skaffar han en permanent älskarinna.  I vanliga fall skulle jag tycka att man inte kan älska den man lever med till fullo om man ständigt är otrogen. Fast i det här fallet får jag ge vika i mitt resonemang och inse att han, trots otroheten nog är den bästa make man kan tänka sig, utifrån vad de går igenom. De älskar varandra villkorslöst och gör varandra lyckliga tills döden skiljer dem åt. Det är nog banne mig den finaste kärlekshistoria jag någonsin läst. Dessutom är den verklighetsbaserad. Den är nog enda boken som fått mig att både skratta och gråta på samma gång. LÄS DEN!

Nu dags för "Ensam mamma söker".

Ha en fortsatt bra kväll mina vänner!