Flytta eller inte flytta? That's the question
Det vore så skönt att vara en annan typ av människa än jag. Någon som inte lever för ordet trygghet. Trygghet i mitt fall, kanske bara är ren feghet? Det vore så skönt att börja på ny kula (som Sanna skulle sagt) eller komma närmare till konserter/biopremiärer/uteliv/shopping. Sådant som jag älskar! Kostar mig lika mycket som en utlandsresa att åka ner till ex. Sthlm för att gå på konsert. Skulle jag bo i närheten skulle jag inte behöva betala en massa pengar för att bo på hotell el. själva transporten dit ner. Det är det som kostar mest.
Det som ligger mig nära här är ju tryggheten i att kunna gå på snabbpromenader eller jogga vilken tid som helst på dygnet, morsan och farsan som kan fixa min bil eller hjälpa mig när gardinstången inte får fäste i väggen:P
Sedan har jag ju kompisen som i stort sett är en del av min familj, men som i sin tur har egen familj nu. Vilket innebär att vi är på vitt skilda platser i våra liv. De andra nära vännerna som är en del av mitt hjärta har flyttat härifrån. Så de åker jag och hälsar på någon gång om sender, om inte de kommer hit. Fast det är inte ofta!
I det stora hela är jag lite av en ensamvarg, förutom de vänner jag har som ringer i stort sett varje dag. Eller de vänner som jag träffar någon gång varannan månad eller mer sällan. De skulle jag ändå ha kvar om jag flyttade 65 mil bort till E-tuna eller Torshälla. . .
Jag älskar ju mitt jobb här. Det är också en del av tryggheten, men man kan inte leva av något som bara är 6 timmar per dag. 5 dagar i veckan.
Jag har kastat in en intresseanmälan till E-tuna och Torshälla om lägenheter till hösten. Vågar jag kasta mig ut då? Säga upp jobb, trygghet, lägenhet för det? Kanske är jag påväg att släppa kontrollen som låser mig kvar. Jag&Sandra ska ju kanske åka iväg och jobba utomlands en period i sommar. Det vore ett lyft om vi fick jobbet! Bara komma någon annanstans, något varmt ställe i tre månader och vara social och ha roligt. Förändring? Det ordet som i vanliga fall skrämmer lite:S
Flytta eller inte flytta? Svaret på den frågan kommer inte att komma till mig idag heller. Men kanske i morgon, kanske om några månader när jag inte är så feg längre. Då kanske jag bryter mig loss från den tunga kedja av trygghet som håller mig i sitt grepp. Så moster, när du läser detta. Hoppa inte högt av lycka än! I morgon börjar min vardag igen. Då börjar jag jobba på Dagcenter, tillbaks till mina älskade brukare och mina kära arbetskamrater. Usch vilken trygghetsnarkoman jag är!
jag är böjd att hålla med dig "löften är till för att brytas" typ ;) känns lite bättre att ha mål i alla fall, får se hur de går.
jaa nu längtar man, bort med den gråa och kalla vintern och fram med värme, fina färger utomhus osv! :D
Käraste systerdotter min :-))
Jag hann ju studsa lite av lycka på stolen innan jag läste att jag inte skulle göra det ÄNNU :P
Men roligt iallafall att läsa att du börjat spana efter lägenhet här ;-)
Du är ju ung och fri som en fågel; så jag tycker(inte bara av egoskäl) definitivt att du ska prova dina vingar! Kom ihåg att man ångrar mest det man INTE gjorde..., ångrar du något du gjort så har du iaf försökt :-)
Tänk fördelarna:
1. Allt det du räknade upp: närheten till shopping, konserter, bio etc etc
2. Närmare till din kompis Sanna. Från Dorotea till GBG är det cirka 100 mil, härifrån till GBG är det 38 mil.
3. Här finns det massor med fina gång/cykelbanor som gjorda för motion, och visst kan du ge dig ut precis när du vill - för handen på hjärtat: inte är du väl ute och joggar/promenerar mitt i natten? Det är väl enda tiden på dygnet jag kan säga att det kan vara riskabelt att vara ute här; men det kan det ju vara i Dorro också ;-)
4. Om du vill/vågar så kan du ju i första hand ta tjänstledigt från ditt jobb. Lägenheten kan du kanske hyra ut i andra hand en tid (om du får) eller säga upp den. känner du att du inte alls trivs med din nya ort eller längtar hem så finns ju både Dorotea, dina föräldrar, ditt jobb kvar i Dorotea - och bostad torde väl inte heller vara svårt att få :-)
Tänk Andrea att JAG vågade. Jag är ju inte direkt känd för att vara den stora äventyrskan precis - och visst kändes det läskigt att ta tjänstledigt från mitt fasta jobb, säga upp min mysiga lägenhet och kasta mig ut i det okända - men jäklar vad glad jag är idag att jag vågade!
Du kommer ju heller inte vara helt utan anhöriga här; du har ju oss :-)
Nåväl - vi får surra mer på telefon någon kväll :-)
...och från det ena till det andra: Det finns ju V6 tuggummi. Det är dessa jag tuggar - rena medicinen för tänderna och hur som helst så är då socker "nyttigare" än tobak :P Nikotintuggummi finns ju också medan du har abstinensen kvar.
Kram kram på dig! /moster
Jag tycker absolut du skall våga flytta. Jag är så glad att jag vågade åka till thailand och uppfylla mina drömmar. Jag är så nöjd över att jag flyttade till vänersborg, även om jag inte trivdes. Det gör att man växer som människa enormt mycket, och även om det är tungt ibland så är det bra att ha i bagaget också :)
Ja, det mesta är redan sagt här och jag håller med de flesta. Du är fortfarande ung och du kommer ångra dig ännu mer ifall du inte gör det, en dag kanske det blir för sent för att prova vingarna. :)
(Men det är ju aldrig för sent säger de kloke :P)
Hemmet och tryggheten du har lär alltid stå på samma plats, så ångrar du dig så är du bara en erfarenhet rikare och mycket tryggare i dig själv, du vet ju att du provat. Så var det för mig iaf när jag drog alldeles för långt söderut. Sen finns ju alltid städer inom helgpendlingsavstånd med.
