livetenligtdregan

Har fått en ny yrkestitel av en av arbetstagarna, de är ju för fyndiga och roliga :) Undrar om chefen går med på att jag får löneförhöjning? :P



Jag ska sätta fast lappen "ABC Chefen" på mina arbetskläder i morrn. Fick ett stort paket levererat till D.C med arbetskläder idag. Så nu blir det premiärinvigning av dem i morrn. Ska bli kul att se hur gruppen reagerar på att jag inte har mina privata kläder mer.

Idag skulle vi ha personalmöte på jobbet, men i sista sekund ändrade chefen på detta p.g.a att en arbetskompis var sjuk. Blev besvikna över detta, eftersom det aldrig tidigare skett att hon ställt in ett möte p.g.a några andra av oss arbetares frånvaro :S Men dagen blev bra ändå, trots att många tycker det är jobbigt med förändringar, som det nu blev p.g.a av detta hastiga beslut. Glad stämning var det trots allt nästan hela dagen, förutom lite morgonmuttrande som man ju får ta. Är heller ingen morgonpigg person :P

Jag, personligen gick omkring och log hela dagen. Vid avslappningen kl 11, när jag fortfarande log och skrattade frågade till slut en av arbetstagarna om jag var kär, för jag verkade så glad. . . Mitt svar på det var: "Eh.. Njae, jag är bara riktigt glad idag" ( Är det så ovanligt?) :D

Nu ska jag fara på affären och hämta ut ett paket, med lite bebisgrejor :P
Sen ikväll blir det lite träning och koll på teven. Tv4 gäller ikväll med mammas pojkar och inlåst.

Kram på er alla glada:)

Nu längtar jag till den 11/12 då åker jag till sthlm för att se In flames. Är så glad för att jag tog beslutet att fara, för det är ett band jag vill se och kunna minnas resten av livet. :)

 Tavlan jag fick av mamma:)

 Bamse åt upp ungefär 1/4 av kakan:) Mango-cheesecake går tydligen hem hos hundar med. Han hade inte ätit nåt på några dagar men den kakan gillade han.

Bjöd mina föräldrar på middag idag, hemma hos mig. Det blev "Laxlåda med västerbottensost" till middag och "Mango-cheesecake" till efterrätt. Finns en halv cheesecake kvar om du vill ha Emmiz. Du brukar ju gilla den kakan. Så kommer du inte och fikar hos mig inom en snar framtid dyker jag upp med resten av kakan och överlämnar den till dig :P

Jag fick en tidig julklapp av min mamma. En Johnny Cash tavla. Hade sett den i Strömsund och hon hade köpt den till mig. Jag blev så glad! Johnny Cash levde ett minst sagt intressant liv. Och hans kärlek till June Carter är den vackraste kärlekshistoria jag någonsin hört. De dog samma år. Den bästa låten tycker jag är Hurt, och även om den är skriven av Nine Inch Nails så gör Johnny en underbart vacker tolkning av den.

Faster är så stolt över dessa supergoa töser:) Denna bild var dock från Alicias 5-årskalas.

Ikväll sitter jag, med mig själv, framför teven och ser Körslaget och har svept in mig i värmekudden. Riktigt varmt& Gosigt :) Jag har dessutom passat på att shoppa lite i höstmörkret.

Inhandlat på H&M Väntan blir dock lååång, då jag inte får varorna förens v.48. Hoppas bara att det är värt väntan och att jag passar i kläderna :)

Åh, nej tänker mina vänner nu. Nu har Andrea gått och blivit flummigare än vanligt.

Men sanningen är den att jag kallas Agnes av en av arbetstagarna på Dagcenter. Av någon anledning som jag inte riktigt fått kläm på. Idag när vi satt och gjorde veckans arbetschema så sa hon att en släkting till henne, gått förbi min parkeringsplats och sett min bil. Därefter skulle denna släkting ha sagt till henne:
"Vilken fin bil och hon som kör den är så gullig också".
Då hade arbetstagaren, på mitt jobb svarat : "Ja, det är Agnes, på mitt jobbs bil". Eller något i den stilen :D

När jag frågar henne varför hon kallar mig för Agnes, har hon svarat att hon tycker jag är lik henne och sjunger lika fint som hon :P Haha, samtidigt sitter större delen av de nio personer jag har hand om och önskar att jag ska vara tyst när jag går omkring och sjunger. Problemet är att jag kan inte vara tyst när jag hör en låt, som jag gillar. Och Agnes "Release me" är en låt som brukar fastna i min hjärna. Kanske är det därför?

Men brukar ta det som en komplimang, även om jag inte riktigt håller med om min likhet med Agnes... Men blir glad över att höra att hon tycker att jag är fin och sjunger bra. Man kan ju iaf låtsas att det är sant :P



Vet inte om jag håller med om likheten direkt :P Läste föresten att Agnes vunnit MTV-priset för bästa svenska artist.

Annars idag har jag bara förundrats över att det redan är vinter här i Dorro, trots att det är Oktober.

Men nu är det dags för käk och sen väntar tvättstugan! :S

...Som jag haft denna helg. Det var välbehövligt att åka till Åsele och umgås med Jessica & hennes familj. Har inte skrattat så mycket på lång tid :) Särskilt när Jessica tog min telefon i från mig och ringde upp en tjej på min kontaktlista, höll på att bli tokig. Men i efterhand var det riktigt komiskt :P Det var en rolig, mysig, trevlig fest hos Pernilla (Jessicas syster) som fyllde år. Det bjöds på smörgåstårta, vin, mintuu, likör, ouzo. En salig blandning:P  Å självklart försökte Jessica hela tiden fylla på mitt glas :) Fast jag höll mig ganska lugn, tror hon åkte dit på det själv dock=P Vi gick hem ganska tidigt klockan halv 12. Men glada, trötta och nöjda :)


T.V : Två superfina systrar: Jessica&Pernilla, Mitten: Jag&Jessica, T.H: Pernillas supergoda smörgåstårta

T.V: Fick en ny vän: Alva, som inte lämnade min sida förens det var läggdax. Hon var så go' :)

Så jag hade en underbar helg med fina vänner, det blev lite tomt när jag kom hem dock. Detta måste vi göra om igen nån gång:)

Sedan jag kom hem har jag städat lite, hälsat på min familj och kollat på Ensam mamma söker. Denna helg behövde jag verkligen för att bli riktigt pigg och glad igen :) Tack Jessica för att du bjöd dit mig på din syrras födelsedagskalas och allt! All my love to you <3

Tidigare i veckan hade jag en konstant oro, kring en person jag känner som jag utvecklat känslor för. Känslor som han inte visste om. Jag avslöjade det i ett mejl och min största skräck var att han skulle bli arg för att det tagit mig sex månader (minst) att säga hur jag kände. Ville inte heller förlora hans vänskap, ifall det inte skulle bli något mer. Visade sig att han inte alls blev arg:) Och vi är fortfarande vänner. Trots att jag känt mig som en usel lögnare för att inte berättat vad jag verkligen kände. Men ibland kanske ärlighet varar längst? För oavsett vad kommer jag alltid betrakta honom som den bästa killkompis jag haft :) Bearbetade min nervositet i en dikt i måndags. Endel skriver dagbok, jag skriver dikter. Inte världens bästa, men jag mår så mycket bättre sen.

Spelar ingen roll om du är nära eller långtifrån
För ditt ansikte genomsyrar varje tanke och dröm
Och jag vill stänga av illusionen
Du finns inte hos mig
Det spelar ingen roll för jag hänger mig kvar
Vid tanken på dig hos mig
Varje vaken tid, varje gång jag sover
Känner jag din närhet och ser dig le
Spelar ingen roll för när jag vaknar är du inte där
Önskar att jag kunde radera drömmen om dig
Det spelar ingen roll om jag försöker sudda ut
Varje doft, känsla och röst som jag inom mig bär
För du kommer aldrig vara här
Spelar det någon roll att du vet
min hemlighet
Illusionen värker i hela min kropp
Spelar det någon roll att jag skriker stopp?
Önskar att jag kunde fly
från tanken om dig
Spelar ingen roll om jag springer
när drömmen jagar mig
Har försökt glömma vem du är
För det gör ont i varje cell att må såhär
Spelar ingen roll att känna
När blotta tanken får det att bränna
Ett hål i min själ
Ville inte säga, vill dig bara väl
Men spelar ingen roll att ljuga
Även om jag aldrig kommer duga
Så förlåt för det
Men måste glömma vad jag vet.

Jobbade ensam idag. Var så trött när jag kom till jobbet, efter att inte ha sovit inatt. Det kändes som att jag skulle kräkas, när jag tvingade mig själv till att äta lite. Men nu när det är middagstid kan jag inte äta något, mår för illa. Är för trött.

På jobbet har jag hållit lågan uppe. Började med att putsa lite fönster, men de blev inge bra. Smsade lite med vänner om roliga saker, mest för att hålla humöret uppe. Sedan röjde jag undan på borden, ordnade med att kontrollräkna alla grejor som blivit färdiga till Svenska tält. Så nu ser det lite finare ut när gruppen kommer i morgon till Dagcenter. Tvättade lite av det de broderat. Så vi (personal) kan montera tavlor, göra kuddar el. något annat vackert av arbetstagarnas konstverk.

Kom hem 15.00 och hittade ett kort med en ängel på från Jessica. Min alldeles egna, verkliga ängel. Och då grät jag av lycka. För att du finns. För jag har ju dig och även andra fina vänner. Jag är inte ensam, även om det ibland känns så. Änglarna är runtomkring mig, endel ser jag inte men de finns där. Och en del som Jessica, finns i allra högsta grad. Hon är ett samtal bort. Även om det är långt till umeå kan jag alltid ringa dig :)
Var så orolig igår, när jag fick veta att du slagit huvudet när du var på paradisbadet. Det var därför jag skällde på dig och frågade varför du inte farit till doktorn. Sedan fick jag inte tag på dej igår kväll, efter det samtalet och inte idag förens på eftermiddagen. Kunde pusta ut för du hade varit till doktorn igår och de hade gjort en ordentlig undersökning av ditt huvud. Så att du inte fått en blödning, efter hjärnskakningen. Nu är du hemma och det känns tryggt! Jag älskar dig min vän! Glöm aldrig det :)

Nä nu ska jag lägga mig ner och försöka vila lite. Kanske är jag inte så deppig sen när jag vaknar igen :/ Alla känslor har en tendens att förstärkas av "insomnia".

Kortet från min ängel Jessica som gjorde min dag bättre.  Vad har jag gjort för att förtjäna dig som vän? Du borde få ett kort av MIG varje dag för att du finns! Men du finns i mina tankar och i mitt hjärta. Tack! <3

Kent har släppt en ny singel. Det borde vara något att glädjas åt, men just nu är jag ledsen.

Borde ha sagt hur jag eg. kände för dig, men det kändes som det var försent för det nu. Och det var ingen lögn det jag skrev i smset om hur glad jag blev för din skull. För jag blev verkligen glad, men samtidigt kändes det tomt. Hoppet rann som ut. Hade kanske trott nån stans att du kanske kände lite, iaf en gnutta av vad jag kände och fortfarande känner för dig.. Men spelar det någon roll nu?

Kanske var det därför jag inte kunde sova inatt. Kanske är det därför jag är så ledsen, för att jag är så trött. Fast mest trött på hur dum jag är. Hur jag lurat mig själv. Varför måste de förbaskade känslorna finnas?

Kanske borde jag någon gång sagt nåt, under vintern när jag kände så mycket och du var här. Kanske borde jag sagt då, hur jag känner för dig. Att jag hade ett litet hopp om att det skulle bli vi två någon gång... Men jag var så rädd, för samtidigt ville jag kunna behålla dig som vän.

Skulle jag ha sagt hur svårt det var att vara nära dig? För varje gång jag såg dej, kunde jag inte sluta stirra på dig, det pirrade i kroppen av nervositet. Du var så lätt att prata med, kunde berätta vad som helst för dig. För en person jag inte känt så länge, men det kändes inte fel. Inget kunde chocka dig. Det kändes tryggt att prata om känslor som jag bara berättar för nära vänner. Samtidigt som jag var så rädd, rädd att du skulle tycka om mej på samma sätt. För då skulle jag brinna upp.

Kände sådan värme för dig. Kände mig fånig och blyg när jag tittade på dig och när våra blickar möttes. Jag tror jag gillade dig för mycket. Och jag hade lovat mig själv att inte känna så igen.

Kanske borde varit ärlig igår och sagt att jag var så glad att du hittat henne, men att jag tappade andan och att hjärtat snördes åt på samma gång. För hade ju hoppats att det skulle finnas en chans att det blev vi.

Så jag sov inte inatt, trots att jag mest kände mig lugn och tom igår. Nu känner jag mig bara dum. Dum för att jag trodde att jag hade en chans... Gillade dig mer än som bara vän. Men kunde aldrig kläcka ur mig det. Vad hade det spelat för roll om du sagt att du inte kände samma? Kunde ju knappast bli värre än det känns just nu. När hoppet om att vi skulle vara rätt för varandra är borta....

Sveriges och världens bästa metalband (enligt mitt tycke)

Idag hade jag tänkt gå i kyrkan. Jag hade tänkt putsa fönster och hänga upp nya gardiner. Jag hade tänkt gå på morgonpromenad... Jag hade tänkt hinna så mycket.

Men efter att ha legat sömnlös på fredagnatt och inte haft ro att vila så mycket på lördagen, så var det nog oundvikligt att jag skulle vara så fruktansvärt trött idag (söndag). Så jag stängde av väckarklockan när den ringde. Hade ställt den för att orka upp och gå till kyrkan, men kom mig inte ur sängen. Jag somnade om och nästa gång telefonen ringde, min mor den här gången, var klockan 13.45. SHIT har jag sovit så länge? :P

Allt jag tänkt göra, blev väl inte riktigt gjort. Men det kommer väl fler dagar. Så idag har jag hunnit; laga mat. Sedan väntar tvättstugan och efter det får det bli en snabb kvällspromenad. Tror äntligen jag börjar komma i form nu, även om jag fortfarande inte är i mål än.

Men just nu ska jag se en bra dokumentär- om alkoholism :"Kysst av spriten".

Dikt till en vän, som jag blev osams med. Och utan att be om en förklaring för allt som blev sagt, vände jag allt till ilska och blev långsint, arg och kall. Mitt bästa/sämsta försvar när jag känner mig sårad. Alla av oss kan säga saker som vi inte riktigt menar. Jag lät henne inte ens förklara. Nu efter ca ett halvår tog vi upp kontakten igen. Saknaden blev för stark. Och trots att jag varit barnsligt långsint så länge, är hennes ord så otroligt förlåtande. Hon sa förlåt för det som blev sagt och hon förstod att vi behövde den här tiden för att kunna hitta tillbaka till varandra. Jag anser att även jag är skyldig ett förlåt. För vänskap är att ge och ta, och inte som i mitt fall "bara ta och dra".


Förlåt mig för att jag inte förstod
Allt du menade med dina ord
Förlåt mig för att jag inte hörde vad du egentligen sa
För att jag trodde du ville ändra den jag va'
Förlåt för att jag inte såg dig
För den du i verkligheten är
För alla gånger du var där
Förlåt för att jag glömde alla gånger du stöttat mig
Trodde aldrig, jag kunde bli så arg på dig
Förlåt, du ville bara väl
Jag kämpade för att slå våra minnen ihjäl
Förlåt för att jag ville glömma
Och stänga ut dig ur mitt hjärtas gömma
Förlåt för att jag gjorde dig till bov i mitt hjärtas drama
För varje gång jag gråter, är det Dig jag vill krama
Hoppas att du mig förlåter
För jag tänker inte stänga dig ute igen
Kan aldrig glömma att du alltid var en riktig vän
Du har funnits med vid både små och stora kliv
I viktiga delar av våra liv
Förlåt för att jag inte såg alla delar
Men jag hoppas att vi nu denna vänskap helar
Att vi kan förlåta när någon av oss felar
För vill att du ska veta att du, mitt hjärta alltid delar
Förlåt, för du har funnits i vått och torrt
Detta livet är allt för kort
Du är viktig för mig Sanna
och jag hoppas att du alltid i mitt liv vill stanna!