Clothes
Om ni är less på att läsa om mina känslor hela tiden, så kan ni kika på lite sommarkläder jag beställt från H&M. Blir less på mina känslo-tankar sj om jag ska va ärlig :P Så då shoppar jag istället! Och då känns allt mycket gladare och lugnare i min lilla hjärna. 
Nu ska jag krypa tillbaks till sängen. Och försöka sova några timmar nu på morgonen :D
04.48
Så jag tänkte att jag skulle värma lite mjölk, beställa lite kläder jag tittat på tidigare ikväll i hm:s katalog och då kom jag på bloggen... Denna blogg som är min känsloventil, till både fördel och nackdel.
Sist jag skrev, talade jag om han jag träffat. Och om att jag inte vågade säga högt hur glad jag var, för allt kunde försvinna. Undrar om jag kände på mig, att bara någon vecka senare skulle saker kunna bli en aning förändrade? Varma känslor som plötsligt blivit till ljumna kanske t.o.m kalla.
En vecka gick däremellan där jag helt enkelt tyckte att det bästa vore om vi kanske inte hade någon kontakt alls. Tills han kände att han saknade mig och jag saknade honom och så är vi här igen. Mer osäkert än någonsin och ändå känns de skönt för mig?! Skumt, men nu när vi båda står på kortet "inte gå för fort fram", så känns det lättare. Nu är det jag som bromsar och säger rakt ut om jag tycker att han säger för känslosamma saker till mig för fort. För jag vill inte höra el. säga för mycket, förens vi båda är säkra på att vi på riktigt känner det vi säger.
Så tack kära vänner för de fina kommentarerna till inlägget "Rubbade cirklar". Det var svårt att läsa era fina kommentarer och skriva något inlägg, när jag inte längre visste vars allt barkade. Jag är riktigt glad för honom som är något viktigare än andra killar i mitt liv. Kan inte säga att vi är tillsammans dock, men vi umgås ofta och d känns bra när vi är på samma plats.
Känns sjukt att skriva om honom i bloggen, när han inte vet att jag skriver och vad jag skriver. Skulle inte ha nåt emot att han läste, så länge jag inte var i samma rum :P Jag stod inför två val nu och d var att inte skriva nåt alls. Men d skulle väl va konstigt om jag bara helt plötsligt gav upp efter förra inlägget? Och dessutom, denna blogg är ju för att jag ska få ur mig mina tankar och grubblerier. Ventilera alltså.
Rubbade cirklar :)
Mitt liv har varit ganska hektiskt ett tag på den privata fronten. Jag har funnit någon de senaste veckorna som gör mitt liv till en bättre plats. En person som utmanar mig att tänka i nya banor, som får mig skratta tills jag kiknar och som får mig att må bättre än jag trodde var möjligt. Som jag t.o.m tycker om när han irriterar mig som mest :) Och det är vackert och skrämmande på samma gång. För i och med det jag fått, inser jag att jag har mer att förlora än förut. Med lycka kommer sårbarhet.
Jag är otroligt glad, men vågar sällan säga det högt. För tänk om allting försvinner i morgon? Jag trodde aldrig att jag skulle få känna såhär igen, att jag skulle må så fantastisk bra. Att jag skulle vakna upp till ett ansikte, jag aldrig vill somna ifrån.. Någon som säger sig tycka om mina egenheter och som vill vara med MIG (?) Men så stod han där och rubbade mina cirklar.
Det är anledningen till min frånvaro från bloggvärlden. Har helt enkelt inte haft tid över. Men facebook hinner jag oftast med. I övrigt när jag är ensam försöker jag avlägga tid till mitt vanliga beteende: Träning, stickning och tv.
IKVÄLL: Börjar true blood. Som jag längtat!
