04.48
Klockan är tidigt på morgonen. Och det är inte så att jag är morgonpigg, har bara inte klarat av att somna i min säng i natt. Den är kall, tom och hård.
Så jag tänkte att jag skulle värma lite mjölk, beställa lite kläder jag tittat på tidigare ikväll i hm:s katalog och då kom jag på bloggen... Denna blogg som är min känsloventil, till både fördel och nackdel.
Sist jag skrev, talade jag om han jag träffat. Och om att jag inte vågade säga högt hur glad jag var, för allt kunde försvinna. Undrar om jag kände på mig, att bara någon vecka senare skulle saker kunna bli en aning förändrade? Varma känslor som plötsligt blivit till ljumna kanske t.o.m kalla.
En vecka gick däremellan där jag helt enkelt tyckte att det bästa vore om vi kanske inte hade någon kontakt alls. Tills han kände att han saknade mig och jag saknade honom och så är vi här igen. Mer osäkert än någonsin och ändå känns de skönt för mig?! Skumt, men nu när vi båda står på kortet "inte gå för fort fram", så känns det lättare. Nu är det jag som bromsar och säger rakt ut om jag tycker att han säger för känslosamma saker till mig för fort. För jag vill inte höra el. säga för mycket, förens vi båda är säkra på att vi på riktigt känner det vi säger.
Så tack kära vänner för de fina kommentarerna till inlägget "Rubbade cirklar". Det var svårt att läsa era fina kommentarer och skriva något inlägg, när jag inte längre visste vars allt barkade. Jag är riktigt glad för honom som är något viktigare än andra killar i mitt liv. Kan inte säga att vi är tillsammans dock, men vi umgås ofta och d känns bra när vi är på samma plats.
Känns sjukt att skriva om honom i bloggen, när han inte vet att jag skriver och vad jag skriver. Skulle inte ha nåt emot att han läste, så länge jag inte var i samma rum :P Jag stod inför två val nu och d var att inte skriva nåt alls. Men d skulle väl va konstigt om jag bara helt plötsligt gav upp efter förra inlägget? Och dessutom, denna blogg är ju för att jag ska få ur mig mina tankar och grubblerier. Ventilera alltså.
Så jag tänkte att jag skulle värma lite mjölk, beställa lite kläder jag tittat på tidigare ikväll i hm:s katalog och då kom jag på bloggen... Denna blogg som är min känsloventil, till både fördel och nackdel.
Sist jag skrev, talade jag om han jag träffat. Och om att jag inte vågade säga högt hur glad jag var, för allt kunde försvinna. Undrar om jag kände på mig, att bara någon vecka senare skulle saker kunna bli en aning förändrade? Varma känslor som plötsligt blivit till ljumna kanske t.o.m kalla.
En vecka gick däremellan där jag helt enkelt tyckte att det bästa vore om vi kanske inte hade någon kontakt alls. Tills han kände att han saknade mig och jag saknade honom och så är vi här igen. Mer osäkert än någonsin och ändå känns de skönt för mig?! Skumt, men nu när vi båda står på kortet "inte gå för fort fram", så känns det lättare. Nu är det jag som bromsar och säger rakt ut om jag tycker att han säger för känslosamma saker till mig för fort. För jag vill inte höra el. säga för mycket, förens vi båda är säkra på att vi på riktigt känner det vi säger.
Så tack kära vänner för de fina kommentarerna till inlägget "Rubbade cirklar". Det var svårt att läsa era fina kommentarer och skriva något inlägg, när jag inte längre visste vars allt barkade. Jag är riktigt glad för honom som är något viktigare än andra killar i mitt liv. Kan inte säga att vi är tillsammans dock, men vi umgås ofta och d känns bra när vi är på samma plats.
Känns sjukt att skriva om honom i bloggen, när han inte vet att jag skriver och vad jag skriver. Skulle inte ha nåt emot att han läste, så länge jag inte var i samma rum :P Jag stod inför två val nu och d var att inte skriva nåt alls. Men d skulle väl va konstigt om jag bara helt plötsligt gav upp efter förra inlägget? Och dessutom, denna blogg är ju för att jag ska få ur mig mina tankar och grubblerier. Ventilera alltså.
Kommentarer
Trackback
