Don't tell me that it's over. It only just begun.


In flames- The chosen pessimist

Finns inget som funkar så bra till alla sinnesstämningar man har, som detta band. Är man förbannad ska man lyssna på In flames, är man glad ska man studsa och headbanga till dem och är man ledsen får man utlopp för det med. De lindrar, glädjer, stödjer, sätter ord på det man känner. Jag älskar texten i denna låt<3



"Tell me which side I'm on approaching constant failure, who's friend or foe?
Between love and hate, which patch to follow?
How can I keep balance in this race ?
Come faith I'm dying....slowly
In many ways I'm the burden that divides us from the light
In many ways you're the halo that keeps my spirit alive
Temptation
Play the good or evil part
With me you evoke the dark
Erase the free will watch me heal
Amused by the trials and tribulations
If I survive I fly from here
But as the chosen pessimist
I carve my name in stone" - In flames (låten finns på albumet "A sense of purpose")

Amorphis-Alone



Slänger in en video som jag tycker var riktigt snyggt gjort. Bra musik också för den delen! Tack Roger för tipset om detta band!

Nu ska jag kika på en film på 3:an "Yours, mine and ours" och träna lite på träningscykeln. Ut går jag inte nu när det är -29,5 grader. Kan ju förfrysa näsan:P

In flames/Total chaos- Hovet 11/12




Nedräkning har börjat


Sent igår kväll kollade jag min mail. Hade fått ett sådant från Stockholm Globe Arenas, som ville informera om att konserten/festivalen på  fredag börjar tidigare än planerat. Det  gav mig smått panik, så i morse fick jag ringa flyget jag ska åka med och boka om flygtiden. Annars fanns det en stor risk att jag skulle missa något av banden.

Vill absolut inte missa In flames. Blir även kul att se Dead by april m.fl. Men ska ärligt erkänna att jag känner mig smått nervös, resfeber- nerverna börjar sätta in. Fast som tur var lyckades jag få min flygbiljett ombokad till morgon istället för eftermiddag. Hade ännu mer tur när jag inte behövde betala några pengar för ombokningen :) Så nu har jag all tid i världen att stå och vänta på baggage etc. utan att behöva springa för att hinna med alla tåg, tunnelbanor och hotellincheckning innan konserten. Nu kanske jag t.o.m hinner göra mig lite konsertsnygg? :)

Så på fredag den 11/12 åker jag till Stockholm för att se några av mina största idoler- In flames, för första gången :D  Till min stackars mors förtret.. Har försökt förklara för henne att jag är en stor flicka nu, jag kan själv! Jag är inte fyra år :P Helst hade hon velat leja en bodyguard som följer mig överallt tror jag ;) Fast jag vet att hon bara menar väl!

Annars idag har jag jobbat, tränat, vilat, läst Amelia och glott på tv. Margot har även hjälpt mig med fortsättningen på min stickning. Mycket spännande :)


Hey baby, rock with me ;)

Tror du kommer gilla denna låt, kompis! Den här är i samma kaliber som "Prayer of the refugee". Denna låt är från Rise against nyaste platta. Tack för i fredags Emma, behövde få komma bort från min lägenhet och ha lite idolmys med dig/er ! :) Så nu kan du, Novis och bebismagen rocka loss till det här :P

En update på min helg kommer senare ikväll. I promise :P Hoppas fler än jag älskar låten.


"Bygg något vackert eller krossa allt!"

Kent har byggt något vackert av kärlek och albumet heter Röd.

Fick den idag med posten från ginza

Denna vecka var det inte mycket som orkades / hunnits med i mitt liv, förutom jobb och träning. Och musik förstås.

Fick ett sms ikväll av en vän som är mer religiös än jag(även om min tro är mycket stark).
Smset löd: Markus 4:39. Jag läste den och även texten strax under.

Tyckte det var intressant. Var nedtyngd och sorgsen efter en jobbig sak denna kväll, så jag tog upp bibeln och tänkte (dumt nog), bara jag inte blir mer ledsen över att läsa detta.

Markus 4:39 & 40
  :
"Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: Tig! Håll tyst! Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?"

Det intressanta är att efter att ha läst detta spelade jag Kents skiva och läser i texthäftet: "När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar, så blir man aldrig rädd mer".

Kan förstå om detta känns skumt för er. Men uppfattar detta som ett tecken.
Dels att min vän bad mig läsa just Markus text och att jag just idag fick skivan. Strax efter bibel läsningen, lyssnar jag på skivan och finner något som känns bekant från det jag tidigare läst. 
Det gav mig tröst. Jag är inte ensam, jag behöver inte vara rädd och ledsen. För oavsett om somliga gör mig illa så håller Han mig på fötter, när det känns som jag ska falla samman: Jag behöver inte längre vara rädd.... Ikväll behövde jag tröst och jag kände mig ensam med mina tankar och min sorg. Tills jag upptäckte detta :)
Det finns En som faktiskt bryr sig, som tröstar, som hör när jag skriker och gråter... Tack Gud för det!

Come Clarity


Musikvideon som öppnade mina ögon för In flames. Och nu fullkomligt avgudar jag det bandet:)

Johnny Cash

Bjöd mina föräldrar på middag idag, hemma hos mig. Det blev "Laxlåda med västerbottensost" till middag och "Mango-cheesecake" till efterrätt. Finns en halv cheesecake kvar om du vill ha Emmiz. Du brukar ju gilla den kakan. Så kommer du inte och fikar hos mig inom en snar framtid dyker jag upp med resten av kakan och överlämnar den till dig :P

Jag fick en tidig julklapp av min mamma. En Johnny Cash tavla. Hade sett den i Strömsund och hon hade köpt den till mig. Jag blev så glad! Johnny Cash levde ett minst sagt intressant liv. Och hans kärlek till June Carter är den vackraste kärlekshistoria jag någonsin hört. De dog samma år. Den bästa låten tycker jag är Hurt, och även om den är skriven av Nine Inch Nails så gör Johnny en underbart vacker tolkning av den.


Kent+storstädning= Sant

Jajemen ikväll kom mamma och hjälpte mig med att putsa fönster, och självklart gick det superbra! Självklart till tonerna av en gammal kent skiva. Just nu i stereon: Isola.
Fick bra tips på hur man fick dem rena, UTAN streck. Och det tog bara en halvtimme för bägge fönstren. Och det brukar ta typ lika lång tid för ETT fönster, när jag gör det själv. För det blir ränder och fläckar hur mycket jag än putsar. Men nu gick det inte ens att visa vad jag gör fel. För mamma tyckte jag gjorde det bra! :)

Innan hade jag dammsugit och skurat golven på ultrarapid, så att det skulle vara extrafint när lilla mor kom på besök. Ville impa på mamma, för hon kommer så sällan. Så jag hade dessutom bakat hjärtformade morotsmuffins till henne. Däremot hann jag inte fara på någon träning el. äta middag innan hon kom  :S

Får vara nyttigare i morgon. Nu när jag kan slappna av och inte måste tänka på städningen. Det blir aerobics imorgon så då ska jag studsa runt extra hårt. Nu när jag nästan lärt mig koreografin, som är svårare än förra året. Men det är kul med utmaningar! Brukar låtsas att jag är Jennifer Lopez när jag dansar runt och jag kan stegen. Även fast jag tabbar mig lite här och där, någon stjärna blir jag aldrig men starkare och bättre iaf:)

Nu längtar jag tills True blood sänds ikväll. Helt klart enda serien som jag med full koncentration följer. Är svag för vampyrer :)

 Dålig bild, gammal kamera. Men det är från en kentkonsert. Går inte att beskriva vilket lyckorus som genomströmmar mig när jag är på Kent konsert med Emma. Det slår alla upplevelser. Särskilt när de spelar "Socker" då gråter jag alltid av vemod, såväl som lycka!

 
Tyckte denna bild (till vänster) var charmig:P Innan konserten i mars 2008. Vi var i folkmyllret ovan (t.h)

Konserter är livskvalitet enligt Dregan :)

Right round- Flo Rida

Och Miss you- Adiam Dymott. Två låtar jag lyssnar och trallar på just nu när jag dagdrömmer om helgen :)
Tyckte en tjej på jobbet uttryckte sig så bra idag när hon frågade: "Ska du ut och sjunga nu?". Detta sa hon när jag skulle ut på min promenad på rasten. För er som inte känner mig, har jag allt som oftast musik i öronen när jag är ute och går. 

Dem på Dagcenter känner mig så väl, de vet att jag inte kan hålla tyst när jag hör en bra låt. Jag är så avslappnad på mitt jobb att jag t.o.m kan släppa loss och dansa lite och köra igång lite gympa till någon musik :D

Det är skönt att ha ett jobb som man längtar att gå till. Det är otroligt skönt att komma därifrån också och få ha det tyst och lugnt. Det är väl min nackdel med att jobba med "att ta hand om" människor, att jag inte står ut med att vara så social i mitt vardagsliv :P Det är sant, kan känna ibland när jag går ut genom dörren från jobbet. Hur jag bara går in i autopilot, går hem el. upp på affären.Om jag träffar någon som ska prata med mig då, är det en kraftansträngning att kunna genomföra normala meningar och samtala. Det är som kaos i mitt huvud ibland :)

Ikväll har jag bara suttit här hemma. Tvingade mig själv att hoppa upp på träningscykeln, för att jag inte skulle bli en del av soffan :D I morrn är det aerobics, skönt att få studsa ur sig lite energi...

I am what I am

-..."And no one's gonna tell me where or when
Cause I Am what I Am
and no one's gonna break me down again
Doro.

Jag är den jag är :P ...Och i morse kom jag inte ur sängen förrän klockan var 14.15. Fattar inte hur jag kunde vara så trött. Gick iofs och lade mig först vid 02.30 i natt/morse för att jag sett en superbra film tills dess. "A love song for Bobby Long". Någon som sett den? Köpte den på Ica superbilligt, hade ingen aning om att den skulle vara så fruktansvärt bra! :)
Hursomhelst tänkte jag att jag skulle kliva upp 9.30 i morse, göra mig i ordning och gå i kyrkan. För en gångs skull. Brukar gå dit i bland, av den enkla anledningen att det ger mig ro i själen att orka med mig själv och andra :) Haha visst lät det där flummigt? Men helt ärligt, det finns två ställen som verkligen ger mig sinnesro.Det är kyrkan och morfars fritidställe. Ibland måste man fly från sitt eg. hem för att hitta lugnet :)
Men kanske det var meningen att jag inte skulle komma upp förrän klockan blivit jättesent.. Jag kanske behövde det här, min vecka har varit både stressladdad på det negativa sättet, men även otroligt rolig och stressamt bra :) Jag är ambivalent, mitt nya ord, men tycker det beskriver mig så bra :)

Ibland undrar jag om det finns människor, i min ålder som är lika kluvna eller splittrade som jag? Denna helg har nog varit för lugn för mig, behöver något som skakar om mig för att piggna till :) Igår såg jag melodifestivalen med mamma. Jag röstade tre gånger på H.E.A.T och det var inte bortkastade pengar. De gick ju vidare till finalen :) Jippie!

Nu äre dax att göra något viktigt. Typ gå ut med sopsorteringen och sedan ringa min kära bror. Höra om han vill att jag kommer och hälsar på ikväll. Han ringde mig igår kväll, när jag nyss kommit till morsan. Han hade köpt bananstubbe och hoppats att jag skulle komma dit. Hade jag vetat det lite tidigare hade jag självklart kommit dit. Vi träffs alltför sällan.

Hoppas alla haft en bra helg!

Många kramar och hopp om att ni sköter om er på bästa sätt! Lev & Må:)

/Dregan

Jag Älskar Ginza och Doro!

Såhär i allahjärtans-tider är det väl tänkt att man ska visa sin kärlek? Visst det är på lördag. Fast jag börjar i förtid, för på lördag, stänger jag in mig i lägenheten, äter en allahjärtansbakelse för de hjärtsjukas skull.. och bäddar ner mig i sängen med en filt över huvudet :P

Älskar INTE alla hjärtans dag! Inte för fem öre. Däremot älskar jag Ginza, för att mitt musikpaket hade kommit i min brevlåda. Nu när jag behövde det som mest! Vad kan man säga för att beskriva hur lycklig Jag blir av musik? ::

Om ni tänker er att man har ett kolsvart moln över huvudet och sedan sätter på en bra låt. Då förändras det svarta molnet och börjar skifta i rosenrött :) Jag har hoppat och studsat, sjungit och dansat i mitt kök vid matlagningen och tills för bara en stund sen. Och detta för en av skivorna jag fått hem. Doro. Vad kan man säga, när andra säger det bättre, om vad man känner och tycker? Som dessa låtar, jag är inte ensam om mina känslor...  :)
Rock on - Doro.

People look at me and stare
They don't know where I come from
Well I've seen this and I've seen that
And I don't care where they're at
My heart is beating like a drum
All I need to save my soul is a dose of rock&roll.


Den här får mig tänka på Dig:

I had too much to dream - Doro

The room stood still
But I could feel the words you said
And I still see your image
Racing through my head
You touched my heart
And I could feel your tenderness
You seemed so real
Just when you held out your hand

Came the dawn
You were gone
You were gone, gone, gone



Over and out! Ta hand om er där ute i kylan :)

/Dregis


 


Lady Gaga- Mogen&Smart tjej

Iallafall om man läser detta. 


Only for the weak - In flames

"Am I forced to have any regret?
I've become the lie, beautiful and free
In my righteous own mind
I adore and preach the insanity you gave

Sell me the infection, it's only for the weak
No need for sympathy, the misery that is me"

Så här har jag känt mig lite ikväll som låtexten ovan. Efter jobbet & träningen lyckades jag skapa mitt privata tredje världskrig.
Hur kommer det sig att man sårar dem man står allra närmast?
Varför måste man dra upp saker som sårar, när det eg. är mig själv jag gör illa? Hur kan man vara så förbannad och samtidigt skämmas så otroligt för något man sagt?

När man hamnar i en situation som man tycker är jobbig, kan det vara skönt att prata med någon. När det inte finns någon utomstående man kan prata med, som man tror skulle förstå ens kaos. Vem vänder man sig till då? Ikväll vände jag mig till min vän Emma. Kände bara instinktivt att jag måste få prata med någon. Någon som kan lyssna, utan att tycka synd om eller lägga över skulden på någon. Hon svarade, hon lyssnade, hon berättade och fick allt att kännas helt okej igen. Hon fick mitt beteende att kännas naturligt och inte alls så överjävligt som jag själv kände mig.

Det är precis det man behöver. Man vill inte känna att någon säger saker bara för att man ska må bra själv, man vill inte vara en belastning och man vill inte ha nåt "tycka synd om beteende". Tack Emma, för att du fanns där :)
Nu, kvällsfika framför datorn/teven. Jag dricker milkshake av: Mjölk, bananer, hallon och proteinpulver. Rätt gott & nyttigt och ingen risk att man somnar hungrig :)

Berg&Dalvana-I dregans huvud just nu

"När jag blir grå, när jag faller orkar du för 2? När idag blir igår, kommer du att älska mig ändå? Det spelar ingen roll om du håller mig hårt, ingen kommer minnas om 100 år. Jag är rädd att man glömmer, glömmer allt. Som vi glömde att vi älskade varandra. Håll ut jag behöver dig. Håll ut stå ut med mig!"

Poesi av Kent. Det är den kärleken man strävar efter. Annars kan jag lika gärna vara utan =P

Idag har jag jobbat på dagcenter. En bra intressant dag på jobbet. Som vanligt!  Det är kul att jobba med dessa människor. Och då menar jag både kollegor och arbetstagare. Det är ett roligt, givande och intressant jobb. Ibland är jag rädd att jobbet är för viktigt för mig. Blir så fruktansvärt ledsen om jag skulle förlora det vikariat som jag går på nu. Det är inom detta jag vill jobba, punkt slut!

Efter jobbet har jag ringt SkinArt i umeå. De ville att jag skulle skicka bilder på Emmas och mins blivande tatueringar. I morgon ska jag skicka brevet. Sen ringer de upp. Förmodligen får vi tid i mars :) Ikväll har jag varit ut till en kompis som bor några få mil från Dorotea. Jätteskoj att se hur hon bor. Och snacka om att tjejen bakar som värsta bagaren. Supersmarrigt! :)

I morgon ska jag på ett möte. Intressant att se hur det kommer påverka mig. Förhoppningsvis blir det en positiv upplevelse. Men jag är lite orolig... 09.30, kanske borde gå att lägga mig nu? Ska köra 5 mil för att komma dit. Sen ska jag tillbaks till jobbet, då gäller det att släppa alla känslor och gå in i mitt "arbetsjag".

Sweet dreams everybody! :)

Dregan is leaving the blogg-planet for now.. Men vi kanske ses i morrn =P

Musiknostalgi - Inlägget tillägnat mina favvoex :)

Jag andas och lever musik just nu. Så äre väl för det mesta. Men särskilt just nu. När jag behöver koppla av, eller stänga av vissa tankar så vrider jag på stereon (ibland för högt för mina grannar). Det är MIN terapi, mitt sätt att stänga ute tunga tankar och bara leva mig in i texten och musiken. Studsa upp, sjunga med och "rocka loss". Allt blir mycket lättare då! :)
Har efter att ha påbörjat en bok jag köpte i E-tuna, kommit underfund med varför jag gillar hårdrock så mycket. Har aldrig riktigt fattat varför jag nuförtiden hellre slår på stereon på fullt ös med In flames eller Metallica, än att spela något annat som Dire Straits el. Akon (för att ta till ytterligheter).

För om sanningen ska fram älskar jag både hårdrock och R&B ungefär lika mycket. Men rocken har tagit över. Som det stod i inledningen på min nyinköpta bok "Hårdrock- rundgång, nitar och nackspärr" :
Vi vill... hylla hårdrocken som hjälpt oss under livets motgångar och nederlag, och som naturligtvis varit en del av våra allra bästa stunder".
Log för mig själv när jag läste detta citat, dels för att jag fick en aha-upplevelse och dels för att jag nu förstod mycket av vad min metal-älskande expojkvän (och nära vän) Johannes sa och menade under våran tid tillsammans. Hans förkärlek till rock av det allra hårdaste slaget, som exempelvis Slayer eller något deathmetalband som jag fortfarande inte gillar (sorry) är nog starkare än vad min är. Finns många genrer som jag gillar fortfarande. Men nu förstår jag det han sa om exempelvis dödsmetal. Jag frågade en gång om man inte blev hemskt arg av att lyssna på eller spela i ett sådant band. Han svarade då att de som spelade i sådana band oftast var rätt lugna när de var privata, eftersom de fick utlopp för många känslor i sin musik. 
Det är nog så för mig nu, trodde aldrig jag skulle gilla In flames förrän jag hörde "Sense of purpose" och nu är jag förlorad i dem :) Får leva ut min hopplöshet, ilska över allt som känns tungt och orättvist. Får gråta, skrika eller sjunga, studsa och skratta ut allt genom denna musik. 

Sedan finns det ju vissa låtar som man aldrig kan låta bli att förknippa med personer eller speciella skeden i ens liv. Som exempelvis Wyclef Jeans "Sweetest Girl (Dollar Bill)"  http://se.youtube.com/watch?v=7PxBGHjABnU
Tobias som sa att han inte kunde hjälpa att han gillade denna låt. Men jag fick absolut inte säga något till hans vänner, för han hade nog lite svårt att erkänna att han lyssnade på R&B/hip hop för dessa "rockers" : P (Nu har jag avslöjat det, men tror knappast att någon av dem kommer läsa det här ändå). Det är snart ett år sedan jag såg Tobias. Jag saknar honom. Jag älskar honom (fast enbart som vän ska tilläggas)... Och jag blir ledsen när jag tänker på hur dum jag var.

Kanske är knepigt men jag älskar verkligen mina vänner och två av mina ex faller under typ samma kategori. De kommer föralltid ha sina egna platser i mitt hjärta. Jag tycker det är helt naturligt att säga att man älskar sina ex! Call me crazy! :)
Det är ju inte samma känslor (inte kärlek) som när man är tillsammans med någon och vill dela sitt liv med denne. Utan vad jag menar är att jag tänker på dem, bryr mig om och hoppas att de mår bra. Önskar att de träffar en tjej som förstår deras värde. Drömmer mig bort och tänker på allt fint som var innan allt blev tomt. Innan hjärtat blev kallare, innan man gjorde saker man ångrade och sa saker som smärtade. Men man ville ju vara ensam, ha frihet..
Allt det där, men det är klart. Hade man känt att allt var rätt, hade man trott att personen var den rätte då hade ju allt varit annorlunda.. Men hur vet hjärtat när det hittat rätt då? Man vill ha sin frihet, men ändå dela sitt liv med någon. Är det orimligt höga krav? Jag är nog ganska orimlig isf...


The chosen pessimist - In flames

Tell me which side I'm on
Approaching constant failure
Who's friend or foe?
Between Love and Hate which path to follow?
How can I keep balance in this race?
Come faith, I'm dying.. slowly,
In many ways I'm the burden that divides us from the light
In many ways you're the halo that keeps my spirit alive


Jag tror att det är mest texterna som avgör om jag tycker en låt är bra eller inte. Att In flames gör fantastisk musik, det behöver ju egentligen inte ens tilläggas. Det har de blivit belönade för i årets grammisgala och P3 guldgala. Men denna text den berör mig.. Jag älskar den... och resten av skivan :)

Kent&Dikter

En vän sa en gång till mig, för inte allt för längesen: "Vilken terapi det måste vara att skriva dikter". Och ordet "terapi" var nog banne mig rätt ordval. För mig är det, det bästa som finns när jag är glad, kär, ledsen, deppad har ups eller downs(Ah ni fattar vad jag menar!) att skriva dikter.  Fast minst lika mycket att lyssna på musik:

Om jag är nere finns det inget som slår att sätta på en bra låt och dansa för sig själv, studsa runt i lägenheten och småsjunga. Det gör mig glad, iallafall en stund :) Shit, vad roligt det skulle va att se sig själv med andras ögon.. Eller skrämmande kanske. Haha :) När jag däremot varvar ner  kan en masso ord dyka upp i min skalle, som jag bara MÅSTE få ner på papper. Detta helt för min egen skull. Ja, jag är EGO!

Musik som jag älskar och som följer mig genom hela livet är KENT. Skriver det som om det vore en egen musik genre, men ibland tror jag att det är så. Är Kent rock, pop, indie el. techno el. helt enkelt allt i samma paket?

Tror det är få saker som provocerar så mycket som att säga att man gillar KENT. Men vad kan jag säga: Antingen älskar man dem eller så hatar man dem. Välj själva! Men en sak som är BULLSHIT: Att Kent skulle vara depp musik.
Kan hålla med om att de skriver känslosamma låtar, men vilken musiker gör inte det? Har aldrig mått dåligt när jag lyssnat på Kent snarare mått bättre efter att ha lyssnat på dem.
 
En annan sak som är negativt enligt vissa: De har ju så knepiga texter. Hm, tänker jag då. Hur många gånger vet man helt säkert vad en artist sjunger om? Även när texten är simpel är det inte alls säkert att de tänker samma sak som den som lyssnar.
Precis som med religions texter kan musik texter vara en tolkningsfråga. Du kan göra den till vad du vill . Jag menar är det bara jag som hör en låt på ex. radion och funderar: "Har de skrivit denna låt om mig  ?" Isåfall kanske jag verkligen är knäpp :P

Kanske inte världens vackraste kort. men detta möte med Sami skänkte mig lycka (varje timme och varje minut)  i minst en vecka :)


Metallica-Turn the page..

Är hemma från jobbet p.g.a av en knepig förkylning. Är inte riktigt den typen som gillar att sitta still. Tycker om att jobba och träna och inget av det klarar jag av just nu. Eller snarare jobba skulle jag kunna göra, men jag vill inte utsätta kollegorna eller arbetstagarna för detta.

Så nu gör jag allt för att få tiden att gå och musik är som terapi för mig. Älskar det mesta inom musik, men har väldigt svårt för dansband... Huvva typ Lasse Stefanz. Jobbigt att lyssna på, men det är det som spelas på radion varje dag jag jobbar... För det är vad de gillar, mina kära vänner på Dagcenter. Och deras välbefinnande går före mitt när jag jobbar. Det är vad det innebär att vara undersköterska. Men man får otroligt mycket kärlek tillbaks.

Nu när jag är hemma kan jag alltså helt fritt välja vilken musik jag vill höra. Det senaste jag kikade på youtube.com var Metallica- Turn the page. Den videon är bra, samtidigt som den gör mig vansinnigt förbannad. För tror inte det är något som gör mig så arg som barn som far illa, och föräldrar som vägrar att se vad deras agerande har för inverkan på dessa barns liv... Finns många föräldrar som älskar sina barn och skulle ge vad som helst för dem.

MEN:

Kan man älska sitt barn fullt ut om man tillfogar dem smärta? Varför kan de inte se eller höra vad deras bråk, slagsmål, eller som i musikvideons fall "yrkesval" gör mot de minsta, finaste och värdefullaste de har?

Nä fy sjutton säger bara det. Man får göra vad man vill med sitt eget liv. Men du får ALDRIG utsätta dina barn för den permanenta smärta som kommer efter att de måstat gå emellan mamma och pappa för att de bråkar! Eller:

Barn som måste ljuga för att föräldrarna skäms över sin situation. Eller:

Barn som måste vara förälder till sin egen mamma eller pappa, för att någon missbrukar. Finns många exempel på barn som tvingas bli vuxna för tidigt. HUR KAN MAN GÖRA SÅ MOT ETT BARN MAN SÄGER SIG ÄLSKA?


Tidigare inlägg
RSS 2.0