livetenligtdregan

Jag vet inte vem du är

Inte heller vars du finns

Jag önskar så att du var här

Jag vet inte vad du känner

Vet inte vad du drömmer om

Inte vet jag om du erkänner

Sanningen för mig

Jag vet inte vad du döljer

Vet knappt längre vem jag är

Vet bara att varje gång jag blundar så är du där

När jag vaknar är du överallt

Fast ingenstans i verklighet

Vid min sida är det bara kallt

Jag vet inte vars du gick

Går och väntar på att du ska komma

Fast min hjärna säger stick

Så vill min själ något annat

Önskar så att du sagt något

För då hade jag stannat

Det är dig jag aldrig når

Du ber mig komma till dig

Tystnaden efter är vad jag inte förstår

All den värme du gett

Din doft är vad jag andas

Tills vi försvinner som om inget skett

A bird caged near my heart
It wants to crawl out
Kill it quickly!
For each time you reappear
The birds escape is near
Kill it now!
Finally found some self-esteem
Until you came back
Erased it all
When you followed my track
I can feel an ache
It’s slowly picking in my chest
Want to see me bleed?
Bleed out the only thing we share
Perhaps it’s what I need
I’ve realized my mistake
Every friendly word from you were fake
The crow is scratching its way out
I begin to shout
Kill it my dear!
This is the end of us, I fear

 (Skriven av Andrea  2010-01-31)

När ytan är stilla
Gör dig beredd på en synvilla
Hur långt vågar du gå
Ifrån din trygga vrå
Hur länge stannar du kvar
Innan du börjar falla
Är du inte rädd för det kalla
mörka vatten som tagit
dig i sin famn
Tänk om du aldrig når din hamn
Hur länge kan du flyta
Innan du dras med
I strömmens virvlar ned
Till en snårig botten
Hur lång tid tror du att det går
Innan du förstår
hennes hemlighet
Det som ytterst få vet
Hur man finner en väg till ljuset
Upp ur det kallblåa djupet

(Skrivet av: Andrea S, 091220)

Tidigare i veckan hade jag en konstant oro, kring en person jag känner som jag utvecklat känslor för. Känslor som han inte visste om. Jag avslöjade det i ett mejl och min största skräck var att han skulle bli arg för att det tagit mig sex månader (minst) att säga hur jag kände. Ville inte heller förlora hans vänskap, ifall det inte skulle bli något mer. Visade sig att han inte alls blev arg:) Och vi är fortfarande vänner. Trots att jag känt mig som en usel lögnare för att inte berättat vad jag verkligen kände. Men ibland kanske ärlighet varar längst? För oavsett vad kommer jag alltid betrakta honom som den bästa killkompis jag haft :) Bearbetade min nervositet i en dikt i måndags. Endel skriver dagbok, jag skriver dikter. Inte världens bästa, men jag mår så mycket bättre sen.

Spelar ingen roll om du är nära eller långtifrån
För ditt ansikte genomsyrar varje tanke och dröm
Och jag vill stänga av illusionen
Du finns inte hos mig
Det spelar ingen roll för jag hänger mig kvar
Vid tanken på dig hos mig
Varje vaken tid, varje gång jag sover
Känner jag din närhet och ser dig le
Spelar ingen roll för när jag vaknar är du inte där
Önskar att jag kunde radera drömmen om dig
Det spelar ingen roll om jag försöker sudda ut
Varje doft, känsla och röst som jag inom mig bär
För du kommer aldrig vara här
Spelar det någon roll att du vet
min hemlighet
Illusionen värker i hela min kropp
Spelar det någon roll att jag skriker stopp?
Önskar att jag kunde fly
från tanken om dig
Spelar ingen roll om jag springer
när drömmen jagar mig
Har försökt glömma vem du är
För det gör ont i varje cell att må såhär
Spelar ingen roll att känna
När blotta tanken får det att bränna
Ett hål i min själ
Ville inte säga, vill dig bara väl
Men spelar ingen roll att ljuga
Även om jag aldrig kommer duga
Så förlåt för det
Men måste glömma vad jag vet.

Dikt till en vän, som jag blev osams med. Och utan att be om en förklaring för allt som blev sagt, vände jag allt till ilska och blev långsint, arg och kall. Mitt bästa/sämsta försvar när jag känner mig sårad. Alla av oss kan säga saker som vi inte riktigt menar. Jag lät henne inte ens förklara. Nu efter ca ett halvår tog vi upp kontakten igen. Saknaden blev för stark. Och trots att jag varit barnsligt långsint så länge, är hennes ord så otroligt förlåtande. Hon sa förlåt för det som blev sagt och hon förstod att vi behövde den här tiden för att kunna hitta tillbaka till varandra. Jag anser att även jag är skyldig ett förlåt. För vänskap är att ge och ta, och inte som i mitt fall "bara ta och dra".


Förlåt mig för att jag inte förstod
Allt du menade med dina ord
Förlåt mig för att jag inte hörde vad du egentligen sa
För att jag trodde du ville ändra den jag va'
Förlåt för att jag inte såg dig
För den du i verkligheten är
För alla gånger du var där
Förlåt för att jag glömde alla gånger du stöttat mig
Trodde aldrig, jag kunde bli så arg på dig
Förlåt, du ville bara väl
Jag kämpade för att slå våra minnen ihjäl
Förlåt för att jag ville glömma
Och stänga ut dig ur mitt hjärtas gömma
Förlåt för att jag gjorde dig till bov i mitt hjärtas drama
För varje gång jag gråter, är det Dig jag vill krama
Hoppas att du mig förlåter
För jag tänker inte stänga dig ute igen
Kan aldrig glömma att du alltid var en riktig vän
Du har funnits med vid både små och stora kliv
I viktiga delar av våra liv
Förlåt för att jag inte såg alla delar
Men jag hoppas att vi nu denna vänskap helar
Att vi kan förlåta när någon av oss felar
För vill att du ska veta att du, mitt hjärta alltid delar
Förlåt, för du har funnits i vått och torrt
Detta livet är allt för kort
Du är viktig för mig Sanna
och jag hoppas att du alltid i mitt liv vill stanna!

Skriven, första gången: 090129

Skrivet: 090205

Från botten av mitt hjärta:

Vad är enklast?

Leva i mörkret, svart som natten

Eller krypa i gråzon, smyga som katten

Kring sitt byte

Fast kattens lek med råttan

Det är ens eget lyte

Som att leka med sig själv

Kan man vara katten som leker med råttan?

När det även känns som man är råttan

Som plågas av katten

För dig bugar jag och tar av mig hatten!

Du är min själ, men även min demon

Den är dubbel, men vill inte vara singel

Utan det onda kan inte det goda segra

För att leva måste man ha känt smärta

Ur det svarta och det grå föds ett annat, gladare hjärta.

/Andrea

Jag kan inte fly

Inte från denna plats

Jag kan försöka springa, men inte gömma mig

Måste stanna kvar och våga se

Att efter allt som vissnat

Då dyker knoppar upp

På samma plats

Fast vid en annan tid, kommer knopparna att blomma

Det tar tid

För precis som vi måste de söka styrka efter den kalla frosten

Det får göra ont

Men jag måste stanna

För jag vill se att det blommar igen

Efter igår, kommer idag

Efter vinter, kommer vår

Det kan göra ont, men i morgon är det läkt

Det blommar snart igen

Du kan klampa och stampa och slå,

Tro mig det finns inget Du kan göra som gör ont på mig!

Jag har en mur det kan jag tala om för dig

Den muren är stark som pansar

Det finns ett fåtal som kommer igenom, men det krävs att man chansar

Jag ser säkert snällare ut än vad jag egentligen är

Men titta du och lär

För bakom allt finns mer än du tror

Man vet aldrig vad som under ytan bor

Ja, jag är snäll och kan vara otroligt dum

I ett och samma paket kan jag verka skum

Men för de jag älskar gör jag allt

Då är mitt hjärta allt annat än kallt

Du bör vara på min sida när stormen är här

Annars är risken stor att blixten slår ner där du är

Inom mig finns krossat glas

För alla gånger livet gått i kras

Du kan sparka på mig och jag reser mig upp

Och förbereder en kupp för att ge igen

Särskilt när du inte har det på känn

Vänta du ska få se vad den svaga har att ge!

Gissa vem som är svag nu

Är det Jag eller Du?

GE ALDRIG UPP! /Andrea


(En kompis till mig tyckte att jag skulle lägga ut mina dikter på bloggen. Jag börjar med den dikt som inte blottar allt för mycket av vad som är jag och vad jag känner. Hoppas ni orkar läsa och tycka till!)