Jag vill känna tro
Idag var jag till kyrkan. Har funderat länge på att jag skulle behöva komma dit. Önskar jag kom iväg varje söndag, för jag blir så tillfreds med mig själv när jag varit dit. Det Karl Winberg (prästen) pratar om, går alltid rakt in i mitt hjärta. Det låter precis som han talar direkt till mig. Idag pratade han om vikten av att ha en tro. Och att tro kan innebära att man känner sig trygg. Och det är precis så jag känner. Att tron på något vis får mig att klara mig igenom svåra hinder. Att jag tror på Jesus, gör att jag känner mig mindre ensam. Så när jag är som mest ledsen, brukar jag alltid be om extra styrka och får oftast kraft att klara av min vardag.
Med det sagt fördömer jag inte ateister eller andra som har en annan typ av tro än jag. Tycker att det är upp till var och en. Även om jag ibland inte förstår hur man inte kan tro på Gud. Skulle aldrig klara av sorgen efter att exempelvis farmor gick bort, om jag inte visste att hon nu finns i himlen. Kan inte tänka mig att själen dör när kroppen gör det.. Och har en massa mirakel runtomkring mig i vardagen som överlevt saker som läkare inte kan förklara. När läkare inte förstår hur en människa överlevt, då kan man ju fundera över om det finns skyddsänglar. Jag är fullkomligt övertygad om att vi har änglar runt omkring oss. Det ger mig ro, kraft och det gör mig glad.
Det finns hopp. Iallafall ett hopp om ett liv efter detta.
Sådan är jag. Jag tror på Gud, jag går i kyrkan ibland. Jag är inte så pass religiös att jag inte svär eller går ut på krogen. Men jag tror på Jesus och det gör mitt liv till en bättre plats.
Efter kyrkan ringde jag Emma och frågade om hon ville gå på fiket med mig. Det ville hon och vi satt länge och pratade. Flera timmar :) Om allt från skvaller till djupare funderingar. Och så pratade vi om våran vänskap. Om att vi nu kommit till en plats i våra liv, där vi kan känna av när någon är ledsen/sur/glad etc. Och det är så befriande att ha en sådan vän. En som vet det mesta om mig. Som har känt mig sen dagis. Som jag en gång var riktigt ovän med, men efter att vi hittade tillbaka till varann är våran vänskap orubblig idag!
Jag kan alltid vara ärlig mot henne. Och hon är ärlig mot mig. När jag är arg på henne så kan jag säga det till henne, men oftast har hon redan förstått. Hon kan förmodligen bara slänga en blick på mig så vet hon hur jag känner. Eller så har vi telepatisk förmåga. Att vi kan känna varandras smärta och glädje. Hon är som min ängel på jorden :)
Med det sagt fördömer jag inte ateister eller andra som har en annan typ av tro än jag. Tycker att det är upp till var och en. Även om jag ibland inte förstår hur man inte kan tro på Gud. Skulle aldrig klara av sorgen efter att exempelvis farmor gick bort, om jag inte visste att hon nu finns i himlen. Kan inte tänka mig att själen dör när kroppen gör det.. Och har en massa mirakel runtomkring mig i vardagen som överlevt saker som läkare inte kan förklara. När läkare inte förstår hur en människa överlevt, då kan man ju fundera över om det finns skyddsänglar. Jag är fullkomligt övertygad om att vi har änglar runt omkring oss. Det ger mig ro, kraft och det gör mig glad.
Det finns hopp. Iallafall ett hopp om ett liv efter detta.
Sådan är jag. Jag tror på Gud, jag går i kyrkan ibland. Jag är inte så pass religiös att jag inte svär eller går ut på krogen. Men jag tror på Jesus och det gör mitt liv till en bättre plats.
Efter kyrkan ringde jag Emma och frågade om hon ville gå på fiket med mig. Det ville hon och vi satt länge och pratade. Flera timmar :) Om allt från skvaller till djupare funderingar. Och så pratade vi om våran vänskap. Om att vi nu kommit till en plats i våra liv, där vi kan känna av när någon är ledsen/sur/glad etc. Och det är så befriande att ha en sådan vän. En som vet det mesta om mig. Som har känt mig sen dagis. Som jag en gång var riktigt ovän med, men efter att vi hittade tillbaka till varann är våran vänskap orubblig idag!
Jag kan alltid vara ärlig mot henne. Och hon är ärlig mot mig. När jag är arg på henne så kan jag säga det till henne, men oftast har hon redan förstått. Hon kan förmodligen bara slänga en blick på mig så vet hon hur jag känner. Eller så har vi telepatisk förmåga. Att vi kan känna varandras smärta och glädje. Hon är som min ängel på jorden :)
Kommentarer
Trackback
