livetenligtdregan

Tidigare i veckan hade jag en konstant oro, kring en person jag känner som jag utvecklat känslor för. Känslor som han inte visste om. Jag avslöjade det i ett mejl och min största skräck var att han skulle bli arg för att det tagit mig sex månader (minst) att säga hur jag kände. Ville inte heller förlora hans vänskap, ifall det inte skulle bli något mer. Visade sig att han inte alls blev arg:) Och vi är fortfarande vänner. Trots att jag känt mig som en usel lögnare för att inte berättat vad jag verkligen kände. Men ibland kanske ärlighet varar längst? För oavsett vad kommer jag alltid betrakta honom som den bästa killkompis jag haft :) Bearbetade min nervositet i en dikt i måndags. Endel skriver dagbok, jag skriver dikter. Inte världens bästa, men jag mår så mycket bättre sen.

Spelar ingen roll om du är nära eller långtifrån
För ditt ansikte genomsyrar varje tanke och dröm
Och jag vill stänga av illusionen
Du finns inte hos mig
Det spelar ingen roll för jag hänger mig kvar
Vid tanken på dig hos mig
Varje vaken tid, varje gång jag sover
Känner jag din närhet och ser dig le
Spelar ingen roll för när jag vaknar är du inte där
Önskar att jag kunde radera drömmen om dig
Det spelar ingen roll om jag försöker sudda ut
Varje doft, känsla och röst som jag inom mig bär
För du kommer aldrig vara här
Spelar det någon roll att du vet
min hemlighet
Illusionen värker i hela min kropp
Spelar det någon roll att jag skriker stopp?
Önskar att jag kunde fly
från tanken om dig
Spelar ingen roll om jag springer
när drömmen jagar mig
Har försökt glömma vem du är
För det gör ont i varje cell att må såhär
Spelar ingen roll att känna
När blotta tanken får det att bränna
Ett hål i min själ
Ville inte säga, vill dig bara väl
Men spelar ingen roll att ljuga
Även om jag aldrig kommer duga
Så förlåt för det
Men måste glömma vad jag vet.