livetenligtdregan

Dikt till en vän, som jag blev osams med. Och utan att be om en förklaring för allt som blev sagt, vände jag allt till ilska och blev långsint, arg och kall. Mitt bästa/sämsta försvar när jag känner mig sårad. Alla av oss kan säga saker som vi inte riktigt menar. Jag lät henne inte ens förklara. Nu efter ca ett halvår tog vi upp kontakten igen. Saknaden blev för stark. Och trots att jag varit barnsligt långsint så länge, är hennes ord så otroligt förlåtande. Hon sa förlåt för det som blev sagt och hon förstod att vi behövde den här tiden för att kunna hitta tillbaka till varandra. Jag anser att även jag är skyldig ett förlåt. För vänskap är att ge och ta, och inte som i mitt fall "bara ta och dra".


Förlåt mig för att jag inte förstod
Allt du menade med dina ord
Förlåt mig för att jag inte hörde vad du egentligen sa
För att jag trodde du ville ändra den jag va'
Förlåt för att jag inte såg dig
För den du i verkligheten är
För alla gånger du var där
Förlåt för att jag glömde alla gånger du stöttat mig
Trodde aldrig, jag kunde bli så arg på dig
Förlåt, du ville bara väl
Jag kämpade för att slå våra minnen ihjäl
Förlåt för att jag ville glömma
Och stänga ut dig ur mitt hjärtas gömma
Förlåt för att jag gjorde dig till bov i mitt hjärtas drama
För varje gång jag gråter, är det Dig jag vill krama
Hoppas att du mig förlåter
För jag tänker inte stänga dig ute igen
Kan aldrig glömma att du alltid var en riktig vän
Du har funnits med vid både små och stora kliv
I viktiga delar av våra liv
Förlåt för att jag inte såg alla delar
Men jag hoppas att vi nu denna vänskap helar
Att vi kan förlåta när någon av oss felar
För vill att du ska veta att du, mitt hjärta alltid delar
Förlåt, för du har funnits i vått och torrt
Detta livet är allt för kort
Du är viktig för mig Sanna
och jag hoppas att du alltid i mitt liv vill stanna!